bryta ne´d el. bryta ne´r verb bröt brutit, pres. bryter ORDLED: bryt-er SUBST.: nedbrytande, nedbrytning, nerbrytande, nerbrytning

nedbrytare, organism som bryter ned död organisk substans, se destruent.

nedbrytning, mineralisering, process i naturen där organiskt material, främst döda växter, svampar, alger och djur, omvandlas till framför allt oorganiska molekyler.

biomagnifikation, innebär att vissa substanser som transporteras i en näringskedja via födan (t.ex. från växter via växtätare till predatorer) ökar i koncentration med varje länk i kedjan.

reningsverk, avloppsreningsverk, anläggning för rening av avloppsvatten.

näringsväv är flera sammanknutna näringskedjor i ett ekosystem.

kolhydratomsättning, omvandlingar av kolhydrater i kroppen.

katalas, ett enzym som bryter ned den väteperoxid som bildas vid oxidationsprocesser hos alla aeroba organismer.

sjöstjärnor, Asteroidea, klass tagghudingar med ca 1 800 nutida arter i alla hav, varav 25 vid svenska västkusten.

lysosomer, organeller i kärnförsedda (eukaryota) celler som innehåller enzymer med förmåga att bryta ned organiska ämnen.